Trots denna motgång lyckades jag hitta Baggage Claim och min väska, sen var det att fråga all som jobbade där (vilket uteslutande var afro-amerikaner mysko nog) om hur jag skulle ta mig till min gate. Efter att ha sprungit igenom 395704 olika säkerhetskontroller både från förra flyget och till nya flyget hittade jag fram till alla gater. Klockan var nu 18.30 och jag var grymt stressad. Jag ställde mig i kön till Gates E01-E18 då min gate var E11 men allt eftersom minuterna gick började jag oroa mig mer och mer. Kön rörde sig inte alls och klockan hade blivit 35 minuter i..
En kul grej med amerikanerna är att alla kommer och frågar saker, jag blev tillfrågad av en spansk dam vilken kö man skulle stå i för en viss gate haha men jag hade såklart ingen aning.
Min räddning blev en kille på 23 år som visade sig vara... gissa? Jo, svensk!!! Jag blev så glad över att höra svenska bland all engelska. Tillsammans lyckades vi reda ut röran och inse att vi stod i fel kö och helt enkelt skulle gå förbi kön till en korridor med skylten Gates E11-E18. Liksom hur fan skulle man veta det där? Tur att killen kom fram till mig och frågade om jag skulle med Los Angeles flyget, annars hade jag säkert varit kvar i Atlanta vid det här laget.. :P

När vi kommit fram till rätt gate stod det att det var ett flight mot Mumbai där. Jag bara say what??? Klockan hade blivit tjugo minuter i, dvs endast 10 minuter tills dess att planet skulle lyfta!!! Med lätt panik sprang vi till charten som visade alla avgångar och lyckades hitta vårt plan, Gate E16 hade det ändrats till. Vi sprang åt ett håll och efter ett tag insåg vi att det var FEL HÅLL!!! Då sprang vi åt andra hållet och hittade tillslut rätt gate. Vi kom på planet och där skildes vi åt, hann aldrig ta hans namn men han skulle gå på min skola iaf så jag kanske träffar på honom där. :)

(Värt att nämna var att det spöregnade när jag skulle av planet i Atlanta så mellan planet och det där röret man går genom var det som om nån stod och hällde vatten. Jag sprang genom vattenfallet men lyckades ändå bli dyngsur.)

På planet mot Los Angeles satt jag på plats 36A, det var en fönsterplats och jag satt bredvid två rullstolsbundna personer. Gissa om jag inte gick på toa under hela resan (som tog 5 timmar och 10 minuter) haha.
Vi blev fast i Atlanta pga storm samt signalfel i över en timma. När planet väl lyfte var jag så trött att jag bara ville sova, hade då varit uppe i drygt 18 timmar eller nåt sånt. Det här planet var en Delta Airlines Boeing 777-200, ett av deras nyaste plan fick jag höra. Det fanns TV skärmar i stolsryggarna den här gången och jag valde att se The Day The Earth Stood Still men sen blev jag så jävla trött att jag pausade filmen, valde att se kartan när jag flög å försökte sova lite men det gick inte så bra. Jag reclinade sätet så långt det gick, personen bakom lackade lite men det struntade jag i (I'm evil I know) å sen försökte jag somna men jag var typ övertrött så det gick inte.

I Los Angeles:
Jag kom fram till Los Angeles typ 21.45 amerikansk tid. Det var lättare att hitta på LAX än på Hartsfield. Jag följde skyltarna och hämtade mitt baggage. Sen ställde jag mig vid Terminal 5 och väntade på nån slags transport att ta mig till hotellet. Efter ett tag lyckades jag förstå (med hjälp av en annan kille) att jag behövde ställa mig i en viss taxi-kö så det gjorde jag. :D Det tog typ 20 min innan jag fick en taxi. Konstigt nog släppte dom bara in en person i varje taxi fast det fanns hur mycket plats som helst... :O

Hotellet Travelodge låg skitnära LAX men man kunde inte ha gått för det var motorväg överallt, kanske låg 2km bort (ca 3,2 miles). Jag betalade $17 för taxin men när jag kom till front desk fick jag höra att de hade en shuttle som gick fram och tillbaka gratis. Gissa om jag lackade!! Så ni som ska resa till USA tänk på att det kanske finns shuttles som går till hotellet om det ligger nära flygplatsen. :)

På Travelodge fick jag rum 101 som låg precis brevid frukostrummet och frontdesk. Very convenient!
Rummet var jättefräscht och med plattskärm å internet och grejer. Sängen var ändå upp till midjan på mig haha, äkta amerikansk stil. Jag kommer lägga upp bilder snart så fort min jetlag gått över och jag finner orken. :)
Jag tittade lite på TV och var pyttelite på internet tills jag kom på att min adapter inte passade min jordade sladd och då dog datorn. Jag sov bara 5 timmar trots att jag var jättetrött för att jag kände mig ensam och var nervös.
Jag vaknade 6 på morgonen men låg i sängen tills typ 7 då jag kollade lite på TV och sen gick ut för att äta complimentary breakfast som bestod av 2 skivor rostat bröd (wholegrain vilket inte är samma som fullkorn, kom ihåg det), en bagel med philadelphia ost på, juice (som jag svär bestod av typ 90% socker) haha, sen snodde jag ett äpple att ha på bussen. :)

Jag chillade (utan dator och internet) i typ 4 timmar och sen så checkade jag ut vid 12. Då hade jag skrivit upp mit på shuttle natten innan och den kom precis i tid med deras motto skrivet på bilen (if we're late, you don't pay). Inte för att jag skulle ha betalat men ändå. Jag kom till flygplatsen 12. En ur personalen köpte en dricka till mig ur en automat på deras kontor för att jag frågade så snällt haha. :P Jag tog en tidigare Coast Flyer och det gick bra och innan dess snackade jag med ännu en amerikan på hållplatsen. En kille som bodde i Kansas för att han var i armén men att han skulle hälsa på sin far å det var därför han var i LA. Haha tog hans MySpace av nån anledning.. :) Bussresan tog typ 3 timmar till Santa Barbara och det var jättefina omgivningar jag passerade.

I Santa Barbara:
Jag kom fram typ vid 4 på dagen och jag gick vilse på Guitterez Street på en gång. Sen ringde jag mamma lite panikslagen (yes mommy helps me all the time :P) och hon ringde en taxi åt mig... från Sverige för min mobil funkar typ inte här. Den funkar att ringa till Sverige men det blir typ svindyrt så jag ska försöka hitta nån billig mobil och ett pre-paid calling card.

Hursomhelst så kom en Checkered Cab och hämtade upp mig mitt emot Amtrak stationen. Det kostade $9 och det var rätt okej till huset. Sen träffade jag familjen och jag berättar mer i ett annat inlägg för det här has gone on far too long. :)

Då ska jag berätta om min hemlängtan (boohooo) :'(