Hela dagen har jag varit på Advisement & Registration och det är inte med glädje i mitt hjärta som jag skriver det här inlägget. :(

Först och främst så fick jag och 2 andra tjejer inte plats vid datorerna så vi fick vänta ett tag innan vi fick sitta vid en dator.
Sedan var ALLA kurser jag ville läsa CLOSED eftersom att dom var fulla. :O Jag bara; say what?!

Så nu gällde det att kolla igenom alla kurser som fortfarande var öppna för att se om något där skulle falla mig i smaken.
Jag hade bestämt mig för att läsa lite tyska men den kursen var stängd men inte spanska och franska på samma nivå så jag blev skitsur. Jag spenderade runt 3 timmar i den där jävla datorsalen med att försöka förstå mig på vad det var jag skulle göra och vilka kurser jag skulle ta innan instruktörerna vänligt bad mig och de andra som var kvar att gå. Vi fick tydligen inte sitta kvar där längre så jag skyndade mig hem.

När jag kom till huset käkade jag lite flingor (typ det enda som finns här) och sedan startade jag datorn.
Det tog flera timmar det med men nu har jag i alla fall 12 Units som jag behöver för att inte fall out of status men gissa vad?

Jag har ju velat fram och tillbaka med om jag ska ta cheerleading eller inte eftersom att det kräver så himla mycket att jag inte är säker på om jag kan prestera det (med tanke på resten av skolan, fritid, energi och liknande) men sen när jag i alla fall tänkte välja den (eftersom att det går att drop classes om de suger) så var den full! :'( Det finns inte en enda plats kvar! Och det här är elementär psykologi det handlar om; när någon finns framför en är man inte så intresserad av det men så fort det tas ifrån en vill man ha det som fan.

Nu känner jag mig arg, besviken och ledsen på mig själv för att jag inte valde den på en gång. Men å andra sidan kände jag mig förvirrad, osäker och irriterad på hela utformningen under dagen att jag förstår varför jag tvekade.

Min PLAN B är i alla fall att kolla upp när det är träningar och gå till den första och se om det är någon som inte dyker upp för att ta den personens plats, och om den personen dyker upp ställa mig på väntelistan. Nu tycker jag fan synd om mig själv, jag skulle ha behövt en personlig counselor hela vägen....